När man åker utförsåkning talar man ofta om att man åker i backar. I backar åker man alltid nedför, det är bara i längdskidåkning som man klättrar upp för mindre backar. Att åka utförsåkning är den farligaste grenen inom skidåkningen, men också den mest adrenalinfyllda. Det är den typ av skidåkning som de flesta suktar efter och nästan alla i fjällen utövar det.
Liftar
Det finns tre sätt att nå toppen av en backe;
1) Genom helikopter
2) Genom att gå
3) Genom liftar
Inte många har råd att bekosta en kort helikoptertur till toppen av en backe, och det torde vara extremt ovanligt. Därför används liftarna flitigt. Liftar är cirkulerande säten som är upphängda i en stålanordning som roterar sätena från toppen till botten av berget. Den är ständigt igång vilket innebär att de som åker upp kan göra det när de känner för det. Likaså kan de som åkt upp men inte vågar åka ned med skidor åka ned med liften istället. Den fyller därför två funktioner, att föra upp och ned folk.
Att åka lift är inte speciellt krångligt men man bör inte röra på sig i liften utan lugnt och stilla njuta av utsikten. Det ska finnas en spärr som förhindrar att man faller ned från liften under färd.
Det är tillåtet att gå uppför berget men du får inte göra det på den sida/de sidor som är pistade. Om exempelvis nord/syd-sidorna är pistade måste du alltså gå uppför den östra eller västra sidan. Det beror på att du dels stör nedkommande skidåkare (och kan orsaka allvarliga krockar) och dels för att du trampar upp den pistade och preparerade ytan som endast skidor bör åka på.
Backarna kan variera
De olika fjälldestinationerna har olika backar med varierande svårighetsgrad. Sök upp vilka backar som finns på destinationen och gör en bedömning av läget utifrån det.
